Idag drog gamlingarna ut mig på shoppingrunda. Vi skulle köpa gardiner. När vi anlände till Coop blev jag skrämd av en geting som snurrade omrking där (seriöst, getingar ska vara döda på vintern. Eller ja, helst hela året om ifall jag får bestämma…). Mutti och Vati tittade sig omkring på jakt efter gardingstängerna.
   ”Jag tror att de är däråt”, sa Vati och pekade till höger.
   ”Nej, de är nog tvärsöver, där gardinerna är”, sa Mutti bestämt.
    ”Men jag tror…”
    Pappa har ingen som helst talan i vår familj. Mamma drog iväg med oss till andra sidan av butiken (där stängerna mycket riktigt var) och granskade de dystert. Tydligen var det inga som passade hennes smak.
   ”Tror ni att det finns cdspelare här?” frågade jag i hopp om att peka ut en blivande julklapp.
   ”Inte idag”, svarade Mutti lömskt. ”Det fanns inga bra stänger här, vi åker vidare.”
   ”Kolla!” sa jag och stannade till vid barnavdelningen när vi var på väg ut. ”Ett Twisterbadlakan! Så jäkla coolt!”
   Jag har alltid tyckt att det är en djup skam att jag inte äger ett Twisterspel. Det är något som alla borde ha. På hotel brukar det ju alltid finnas en bibel, tänk om det istället fanns ett twisterspel i varje hotelrum… gud vad roligt det skulle vara!
   ”Kom nu Anna”, sa Mutti och drog iväg mig från det spännande twisterbadlakanet. Hon var helt borta i Gardinstångland. Gamlingarna diskuterade sina kära gardinstänger i bilen på väg till nästa affär och gnatade som ett gammalt gift par. Vänta lite… de är ju ett gammalt gift par. Suck.
   Jag ägnade bilresan åt filosofiska tankar och kom av någon anledning på att tänka på vampyrböcker.
   ”Mamma, är du besviken på mig för att jag gillar vampyrböcker?” frågade jag gravallvarligt.
   ”Jaa Anna”, sa Mutti med en röst som var skrämmande lik Mona Sahlins, ”det är jag verkligen. Jag gråter varje kväll över att det har blivit såhär. Det är faktiskt det värsta en människa kan drabbas av.”
   Paus.
   ”Dum fråga kräver dumt svar”, sa Mutti och det fick mig att skratta.