Träffade gänget på stan för att åka hem till Fanny och su pojkvän inglés. Vi klev på bussen, glada i hågen, utan att inte riktigt veta vart vi skulle hoppa av. Självklart var det jag som var tvungen att gå och fråga busschauffören. Det är bara att konstatera; de andra har helt enkelt inte samma sociala kompetens som mig.
”Ursäkta?”
”Ja”, sa chauffören.
”Jag ska av på Ferievägen, kan du säga till när jag ska hoppa av, för jag har verkligen ingen aning.”
”Ja”, sa han igen.
”Tack så mycket”, sa jag glatt. ”God jul och gott nytt år och ta hand om barn och fru”, la jag till. Inte.
       Hemma hos Fanny åt vi oss tjocka på kakor och spelade Galenpanna, vilket vi döpte om till Crazy forehead eftersom el pojkvän inglés inte kan någon svenska. Har precis kommit hem till gamlingarna (Mutti och Vati) igen. Mutti är på riktigt julhumör och håller på och pyntar hela huset.
”Var tårtan god?” frågade hon när jag kom innanför dörren.
”Tårtan?” sa jag förbryllat.
”Jaa, var du inte i Ersmark och åt tårta?”
”Nej, jag var i Sävar och åt kakor.”
Jag suckade och Mutti fortsatte bara att vara i Julpyntland. Nu kommenterar hon att jag har raggsockar på mig, vilket är helt rätt enligt julens klädkod. Dock tänker hon introducera nya rätter på julbordet. Vi ska tydligen ha renkött, lammkött och – eek!! – kotunga. Det skulle inte förvåna mig om hon gör upp en eld ute på tomten och börjar grilla Spangleferkel på självaste julafton.