Lördag, 10:00
Vaknade pigg som el mört och började dagen. Sol och kind of varmt... härligt!

10:45
Hjälpte mamma att photoshoppa ihop bilder till sitt jobb. Hon blev djupt imponerad av mina Picasa-skills (öh... för det är ju sååå svårt att göra ett collage i det programmet^^).

14:40
Bestämde mig för att börja göra mig i ordning till la persisk fiesta. Kände Georgia Nicolson-vibbarna när jag började flera timmar i förväg... hehe, jag har gooott om tid...

16:45
Stressa, stressa, har jag allt? Bara fem minuter kvar tills jag ska träffa Hanna på stan och jag står fortfarande hemma i hallen och letar febrilt efter min andra sko. Var fasen tog tiden vägen??

17:45
Hanna och jag tog bussen hem till Dena och komponerade en fin dikt som går till födelsedagspresenten vi nyss har köpt: choklad och en ölburk. Det tog oss hela bussresan att komma fram till detta:

Nu tar barndomens glada dagar slut
Ur garderoben kommer du som vuxen ut!
Detta kan innebära tider av kris
Vi vill därför undvika att du blir en gris!
Så här får du något att hålla kär
Med en förmaning: Dena, glöm inte, vem du är!
Som en kickstart från tider av kladd och söl
Så får du nu din första, lagliga, öl!

Whoh, jag blev alldeles slut, det är jobbigt att vara en stor poet åt sina vänner. Det smärtar mig dock att en mening inte är grammatiskt korrekt...

19:30
Vi åt en persisk middag fantástico. Denas pappa var väldigt omtänksam och lät mig och Hanna få allt krispigt ris!!! Det var hur gott som helst! Vardagsrummet var packat med människor och det persiska språket snurrade runt mitt huvud. Lärde mig att siffran 5 skrivs mycket konstigt på persiska - nämligen ett upp och nedvänt hjärta. Vad betyder det? Att när man är fem år står man ofta på huvudet och därför älskar sina nära och kära upp och ned? Eller att om man älskar fem personer samtidigt är man konstig, och detta symboliseras med ett felvänt hjärta? Äh, håll tyst hjärna!

20:00
Dags för dans!!! Denas mutti och vati ger en show över hur persisk dans ska dansas. De försöker få med sig Dena, men hon tvärvägrar. Hennes pappa förklarar för mig och Hanna hur detta ska gå till:
"I Iran bjuder man inte upp varandra. Man drar bara med sig en person ut på dansgolvet."
Sen grabbar han tag i Denas armar och tvingar upp henne på fötterna för att dansa. Hon står handfallen i tio sekunder, rör sedan lätt på armarna i ett knappt märkbart dans-move i fem sekunder och vänder sedan tillbaka till sin plats.

En halvtimme senare:
Det persiska släktet dansar och jag och Hanna hänger med så gott vi kan. Dena dansar som en persisk gudinna fast hon påstår att hon inte kan.
"Det persiska släktet är det enda släktet som kan bete sig som om de är fulla fast de inte har druckit en droppe," informerar Dena oss.
Sekunden därefter kommer hennes släkting indansande med en lampskärm på huvudet.

23:00
Enligt den persiska tideräkningen är detta den ultimata tidpunkten att börja öppna födelsedagspresenter. Dena får paket, kramar diverse människor, öppnar paket och slänger ur sig Merci till höger och vänster. Sen skall hon fotas med olika människor och jag, Hanna och Dena drar en Charlie's änglar-pose.

23:45
Alla människor skakar hand med alla andra innan de går hem. Jag och Hanna säger Hodafes (tja, hur man nu stavar det) till alla och vi ser ut som två glada gladingar som just lärt sig prata.

00:30
Kommer hem och stupar i säng. Awesome kväll!!