Nu kommer en gastkramande sammanfattning av vår våldsamt roliga helg för några veckor sedan i Sveriges inland: Storuman.

Vi gav oss av en solig dag som vi icke kommer ihåg (troligtvis en fredag) med buss mot Sveriges inland. Resan var lång och vi var osociala och lyssnade på musik. I Lycksele inhandlade vi pommes frites som vi sedan var tvugna att smuggla upp på bussen till Hannas stora besvikelse (hon uppskattar in doften av dessa friterade delikatesser). Vi steg av på en avfart som nästan inte fanns i urskogen och blev mötta av Laura och hennes prärievagn. Laura hade moderniserat sig och bar solglasögon och leggings och heter numera Emma. Hästen som drar vagnen hade muterat om sig till en ståtlig fyrhjuling. Anna squealade över det ”hemliga fordonet” (som Emma hade kallat det) och vi for iväg till Emmas stuga, guppandes i prärievagnen.

Väl framme vid vår destination möttes vi av Emmas glada föräldrar och vi åtjnöt en god middag. Medan Emma förberedde bastun gjorde vi oss andra i ordning och sedan satt vi helt enkelt i bastun. Det var varmt. Dena klagade hela tiden. Efter en stund sprang vi på en rask rad ner till bryggan och hoppade i i det iskalla inländska sjövattnet. Hanna och Emma började tävla om vem som hoppade i flest gånger. Dena stod och huttrade i ett hörn och Anna tyckte det var kallt och ville bara hoppa i två gånger. Hanna bedrev en entusiastisk enmannatävling om vem som kunde simma ut längst i det isiga vattnet. Hanna vann, surprise, surprise (för er smärre ointellektuella människor – det var bara Hanna som tävlade. Vi andra sprang tillbaka till bastun).

Natten som följde var mycket lång och mycket svår. Vi blev strategisk attackerade av alla myggen i trakten. Det var bara att tända nattduksbordslampan och smacka på! Dagen därpå kravlade vi oss upp till frukost med krigsskador att visa upp för allmänheten. Men det brydde vi oss inte om. Vi kliade, och över skålen med flingor och glaset med juice satt vi alla böjda över kartan. Kartan över marknaden. Det var dags att åka!

Marknaden var underbar. Vi cirklade runt den X antal gånger och spanade in utbudet. Hanna och Emma jämförde noggrant de olika påsarna med Brända Mandlar för att se vilka som var mest värda att köpa. De väntade ett tag med inköpet eftersom Emma ville vänta till det perfekta ögonblicket att köpa denna, tydligen, underbara sötsak. Dena storfyndade en blå drömfångare och Anna bröt alla modereglers lagar och inhandlade ett par djupt lila crocks. Blondinbella skulle ha svimmat av chock om hon varit där. Dena ville köpa ett sanddjur till hennes bror och hittade ett stånd som sålde små vackra, sandfyllda konstellationer och köpte ett i form av en brandgul ödla. Hon gick sedan tillbaka till drömfångarståndet och köpte en till i rosa förklädnand. Anna förstod aldrig varför hon behövde två, har hon så hemska mardrömmar om nätterna? Emma köpte tio par strumpor till det förträffliga priset av hundra rikstaler och Hanna köpte kunde inte motstå frestelsen och köpte ett Grey’s Anatomy-dataspel. Dena köpte även en Led Zeppelin-t-shirt som hon är väldigt, väldigt stolt över (var det en tribute, månne tro?). Vi avslutade med att köpa oss varsin donut. Vi satt i en ”park” (en gräsplätt, som Emma uttryckte det) och ett amatörgarageband började spela. De våldtog Green Day’s Holiday så det värkte i öronen! Vi började diskutera om vad Green Day om de hade, av någon anledning, befunnit sig på Storumans marknad, tyckt om denna nytolkning av deras låt. Förmodligen skulle de (Green Day) blivit så chockade att de skulle gå upp på scenen, banka skiten ur amatörgaragebandet med deras egna instrument, och sedan brista ut i ”don’t wanna be a Swedish idiot...” Mycket, mycket fint, Emma!

På kvällen annonserade Emmas mamma att en femkamp skulle äga rum.
   ”Va?” sa Hanna. ”En femkant?”
   Alla tittade väldigt konstigt på Hanna.
   ”Vadå?”
   Lag: The Dammvipperz! (Dena, Emma och Ida [Emmas brorsa Antons flickvän]) tävlade mot lag:
Piggelin Är Fryst Urin (Anna, Hanna och Anton).
Grenarna var: bågskytte, rodd, spikning, luftgevärsskytte och finalen var (till Denas stora förtret) cykling. (Dena: JAG HATAR CYKLAR!) Dena failade stort på roddningen, hon cirkularede först runt, runt i vattnet och ramlade sedan bakåt i båten när hon skulle ta ett kraftigt armtag med årorna. Hon gjorde illa sin svanskota… Däremot var hon bäst av alla på luftgevärsskyttet där hon fick 27 poäng av 30 möjliga (hon hade övat på att skjuta ner kurder i bergen i Iran… skyll detta osmakliga skämt på Emmas lillebror). I den storslagna och otroliga finalen skulle vi två mot två, en från vardera lag, cykla på Emmas kusiners minicyklar ner i sjön (som tidigare nämnt var iskall) och cykla så långt ut man kunde. Det var en rolig femkamp som slutade oavgjort (en yrkesskada av domare Karlsson, som jobbar som lågstadielärare och ofta dömer oavgjort så att alla ska bli nöjda. I detta fall, då de tävlande var tonåringar, resulterade detta i att alla blev djupt besvikna av denna utgång?).

Vi avslutade kvällen med att spela Skip-bo! och gick sedan till sängs i en mycket bekvämare sängkammare eftersom vi hade installerat en myggdödare som brutalt och effektivt tog död på djävulsbacillerna. *Vi gör vågen av lycka*

På hemvägen nästa dag ägnade vi oss åt att hitta på nya tidsfördrivande lekar som är alldeles för komplicerade och fantastiska för att förklaras på en simpel blogg. Vi säger bara att Anna fick en mycket gott skratt när hon ställde frågan: ”Vilken tv-serie är det här? En Ungdomsserie som växlar mellan skolliv, attitydproblem och farliga situationer mellan liv och död?” och Dena svarade med ett glatt utrop: ”Stallkompisar?”

Sammanfattningsvis hade vi en superb helg i Blajken och Storuman och vi hoppas att vi en dag i livet kommer att återvända. Med detta säger vi godkväll och adjö!

PS: Svaret på Annas fråga var Buffy the Vampire Slayer