Jag hatar cyklar. Det är ett faktum alla som känner mig väl vet om. De är djävulens påhitt som han hjärntvättat de flesta ungdomars sinnen med. De är opålitliga och onda och vill inget annat än att köra över mig, hindra min framfart eller på andra ondskefulla sätt skada mig. Efter allt detta så får jag ändå en tillfällig hjärnskada och bestämmer mig för att tillsammans med Anna CYKLA till Barnens Hus. Från mig på Carlshöjd. Till MARIEDAL! Är väl inget för en van cyklist. Ni tänker nog what's the deal, no harm done right? Säg det till min rumpa!

Anna och Annas cykel fick skjuts av Annas pappa hem till mig. Efter flera irriterande problem: som sagt cyklar jag aldrig och hade därför ingen cykel framme, skulle låna mammas men den var självklart inlåst i skjulet på baksidan, lyckades släpa upp den efter ungefär tjugo min märkte Anna att det bakre däcket inte hade någon luft. Vi tog oss ner till Statoil och försökte pumpa upp däcket. Det gick inte. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Efter flera försök av Anna dök en kille upp från ingenstans och frågade om vi behövde hjälp. Det tyckte jag var jätte snällt! Tyvärr var hans hjälp inte mycket att ha eftersom det fortfarande inte funka. Men tack ändå, very kind of you. När killen drog till stranden med sina kompisar (klockan var 13:30, lite sent för stranden tycker jag) klampade Anna frustrerat in i Statoil och bad om hjälp. En tjej kom ut försökte, misslyckades och gick och hämtade en gammal hederlig cykelpump. Wohoo! Sen bar det iväg.

Vi tog oss hem till Anna först. Åt lite frukt och läste lite i Harry Potter och Hemligheternas kammare. Det var roligt och jag kom fram till att mitt favorit citat i den boken är: "Fred tappade en hög böcker ner i huvudet på George". Hihihi... iallafall så cyklade vi snart vidare. Bästa affären i Umeå = Godishuset. Hands down. Priset för en bit av himmelriket svedd dock lite i plånboken. Efter att jag tryckt in ca 10 godisar i munnen traskade vi in på Barnens hus och klagade på hur dåligt de blivit. Jag köpte en orm.

Efter några filosofiska samtal och efter att ha lyssnat på min mobils nya ringsignal (som jag fått av Anna) ringde jag pappa och äntligen, ÄNTLIGEN fick jag fara till Plantagen! Yes... Blev extremt besviken :(

Safe to say cyklade jag INTE hem.

...Anna, jag kommer inte ihåg hur vi tog oss hem!!! Allt jag minns är att min mammas cykel fick skjuts på kvällen av din pappa. Hjälp!?

Kvällen avslutades med flera avsnitt av Criminal Minds och jag måste ännu en gång påpeka att: Dr Reid is a kind of person that makes you wanna adopt him and force-feed him chocolate.

Punkt.