Annas awesome Stockholmsresa á la Georgia Nicolson-berättarstil:

Torsdag:
Landade i Tunnelbaneland (läs: Stockholm), sehr mucho fun! Jag och min allra bästaste kompis Anna lyckades hitta hotellet utan missöden. Enligt beskrivningen skulle det vara ”gayvänligt”, men vi började undra vad som egentligen menades med det... Killen i receptionen log ett övertrevligt-och-förstående leende när vi fick rumsnyckeln (vi hade ett dubbelrum med en dubbelsäng) och det stod ett tidningsställ direkt innanför dörren till hotellet fylld med QX, en gaytidning. Hm... vi visste inte riktigt hur vi skulle tolka det hela...

Konsert:
Efter att ha köat i snålblåst mellan en ensam kille med rosa tröja och två tjejer med en hemsk Lidingö-dialekt (de drog ut iiiiiiiina på ett förfärligt sätt) började konserten och den var hur bra som helst. Bättre än Miyavi.
Faktiskt.
I slutet ”regnade” det konfetti från taket. Jag har alltid undrat hur det är att stå i ett konfettiregn, och det visade sig vara ganska roligt. Om man tittade upp i taket kändes det som om guld ramlade ner från himlen och det enda ordet som sprang in i mitt huvud var: Halleluja.
Kan konfettiregn ge en religiös upplevelse?? 

Fredag:
Vi åkte till Gamla Stan och shoppade böcker. Jag köpte tre, Anna köpte... tretton tror jag att det landade på. På kvällen satt jag säkert en halvtimme och bara tittade ut ur hotellfönstret. Det var ett sånt där stort som man kan sitta i jag blev helt fast av att stirra ner på gatan. Jag tror jag observerade säkert sex bilar som fickparkerade, så nu är jag expert på att fickparkera.
I alla fall i teorin.
Dessutom kom jag på det perfekta slutet till Supernatural. Gud vad jag kommer sakna det fönstret, det var världens bästa tänkarplats.

Lördag:
Träffade Evelina, min allra bästaste kompis som bor i Stockholm. Vi hade inte träffats på över ett år så det var jättekul! Vi åt en massa glass och gick runt på stan. Jag gick omkring och var överlycklig mest hela tiden över att a) träffa henne och b) vara i Tunnelbaneland och åka tunnelbana som en tokig... öh... tunnelbaneåkare.

Söndag:
Efter att ha shoppat kläder var det dags att åka hem till Umeå igen. Suck. Inget mer tunnelbaneåkande, inget fönster att sitta i, ingen konsert att gå på... Jag kom hem med snygga kläder, roliga böcker, bra minnen – men ganska mycket fattigare. Men, lev och låt gå säger jag, om jag inte hade åkt till Tunnelbaneland skulle jag aldrig ha fått veta vilken bakterie som kryper in i näsan på människor och kan växa så den blir flera decimeter lång. Det står i min nyinköpta bok ”Disgusting things”. Den är väldigt informerande.
Om allt möjligt.
Äckligt.