Min mascara påstår sig vara vattentät. Det är den inte.
   Jag har storbölat i en timme och när jag sen såg mig i spegeln såg jag förfärlig ut. Visserligen hade jag inga mascararänder på kinderna, men mina ögonfransar hade klumpat ihop sig ganska ordenligt. Jag hade bara TRE fetstora ögonfransar. Det såg ganska läskigt ut.
   Jahapp, så det vara bara att gå och tvätta bort alltihop. Mamma hörde hur jag stod och snörvlade inne på toan.
   "Men Anna, gråter du?"
   "Jaa!! Jag har sett världens bästa film och den var hur sorglig som helst och jag har gråtit i en timme!"
   "Jaha..." sa mamma chockat. Jag har bara gråtit till en film någonsin i hela mitt liv förut (plus varit nära till tårarna när jag sett två filmer, men det räknas inte riktigt) så jag fattar att hon blev lite ställd. Jag vandrade upp för trappan med mitt plufsiga ansikte och hasplade ur mig historien och då kom det några tårar igen.
   "Asså, jag skäms över mig själv för att jag gråter över det här men den var så himla bra."
   Jag var tvungen att stärka mig själv med lite fil och flingor (jag blir alltid hungrig efter att jag gråtit) och satt och ojade mig vid matbordet samtidigt som mamma och pappa pratade med varandra.
   Mamma: ...och de var jobbiga och just då ringde telefonen...
   Anna: *stön* åååh, så bra den var!
   Mamma: ...och sen kom min rektor och ville prata med mig.
   Pappa: Om vadå då?
   Anna: Vojne, vojne! Sååå bra!
   Mamma: ... och hon sa att vi borde ha ett samarbete med dem...
   Ja, jag var som synes borta i en helt annan värld. The Notebook var verkligen hur bra som helst, klart en av mina absoluta favoritfilmer. Jag känner hur jag helst av allt vill gå hem till Hanna och squeala men hon är nog på väg till Stockholm vid det här laget så det går ju inte. Det är för övrigt en film som alla förmodligen inte gillar, men då säger jag bara; screw you! Dena, jag hoppas att du aldrig någonsin ser den här filmen för då kommer du bara att prata om hur dålig och seg och pointless du tycker att den är. Vissa människor förstår sig inte på gripande filmer. Det är synd, för de går miste om mycket.