Hittade en hemsida med Torchwood merchandise, det fanns hur mycket som helst! I alla fall tyckte jag den här väskan var awesome, den texten bara MÅSTE jag trycka på en tröja eller göra till en pin:D

"Anna du måste hjälpa mig att komma på en karaktär till min historia," sa jag till Anna idag, efter att ha gått och grubblat i närmare än vecka på detta. "Han ska ooosa av manlighet, ha hängslen och vara en ultimat seme." Den enda bilden jag får i huvudet är Captain Jack Harkness från Torchwood (ja, jag är obsessed, jag vet).
   Idésprutan (Anna alltså) började på direkten måla upp en bild av en väldigt cool snubbe, hon beskrev honom i minsta detalj och på ett väldigt roligt sätt.
   "Öh, vilket språk ska historien vara på?"
   "Engelska," svarade jag.
   "Då vill han heta... Eric."
   Jag tänkte direkt på Eric Northam i True blood. Det är helt och hållet Hannas fel.
   Efter att Anna hade beskrivit klart honom bad jag henne att komma på en uke också. Det gjorde hon förstås, han var lite lik Hiroki vilket var ganska roligt, dessutom gav Anna honom världens coolaste hår.
   "Vad heter han då?" frågade jag nyfiket.
   "Thomas," svarade hon tvärsäkert.
   "Hm, Eric och Tho... NEJ, ANNA HAN KAN INTE HETA THOMAS, TA BORT DET, TA BORT DET!!!"
   "Va?" sa hon förvånat, för jag tror knappast hon hade förväntat sig att jag skulle få ett utbrott.
   "TA BORT DET!!!"
   Efter att jag hade förklarat varför skrattade hon och sa åt mig att komma på ett eget namn. Jag sa Simon (och kom för övrigt direkt att tänka på Simon och Thomas, vilket inte heller var särskilt lyckat). Visst funkar Simon men... han passade mycket bättre till att heta Thomas. Herregud, vad har jag nu utsatt min stackars hjärna för?

För övrigt är det söndag kväll. Gud vad deprimerande. Jag tror jag måste sätta in en bild för att muntra upp mig själv.

Spoof med karaktärer/skådespelare från Torchwood. Hihihi!!!

PS: Kom precis på att jag har sett klart hela Torchwood season 1. Fan, nu mår jag dåligt igen...

PPS: Insåg precis att jag har skrivit Eric Northam istället för Eric Northman. Eric Nordskinka alltså, hahaha!!!

PPPS: Gud vilken dålig humor jag har.

Här nedanför kommer ett litet test:

Känner du dig
a) nedstämd
b) less
c) hög på livet!
d) att du är i akut behov av yaoi, nu Nu NU!
e) på humör på att förlora dig i en värld som helt består av mushiness
f) på squeal-humör
g) alla ovanstående

Om något eller några av ovanstående påståenden passar in på dig måste du genast titta på/läsa Junjou Romantica. Det botar nämligen mot ALLT jobbigt och jag börjar på allvar tro att det ger en förhöjd endorfinmängd i kroppen. Trots att det är otroligt klyschigt, fyllt av mushiness och väldigt mesigt är det ändå ett riktigt happy pill! Jag förstår inte riktigt hur det går ihop, men jag är ju erkänt, officiellt weird (lång historia) så det kan ju vara orsaken.



Summary of Junjou Romantica:
(from http://yunakitty1.livejournal.com/)
"It's about all these gay guys.  Teddy Bear Man lives with a crybaby with ugly hair.  He writes gay porn books, which makes the crybaby cry more.  So, uh, then Teddy Bear Man grew up with Angry Guy, who looks just like the crybaby.  You can tell them apart because the crybaby is always crying and Angry Guy's always yelling and shit.  Angry Guy gets it on with Big Guy, who is a doctor.  Dr. Big Guy.  They had sex in a library, which was apparently the best thing that ever happened.  So, uh, anyway, there's also Smoking Guy, who apparently is fucking a pouty Luke Skywalker.  He used to be married to Luke's sister...Leia.  Oh, but Luke's not a Jedi in this story, he's a Terrorist because he shouts a lot. 

And they're all gay.  THE END."


Jaa... det är verkligen den bästa sammanfattningen någon har skrivit, för det är sant. Vartenda ord.

Lördag, 10:00
Vaknade pigg som el mört och började dagen. Sol och kind of varmt... härligt!

10:45
Hjälpte mamma att photoshoppa ihop bilder till sitt jobb. Hon blev djupt imponerad av mina Picasa-skills (öh... för det är ju sååå svårt att göra ett collage i det programmet^^).

14:40
Bestämde mig för att börja göra mig i ordning till la persisk fiesta. Kände Georgia Nicolson-vibbarna när jag började flera timmar i förväg... hehe, jag har gooott om tid...

16:45
Stressa, stressa, har jag allt? Bara fem minuter kvar tills jag ska träffa Hanna på stan och jag står fortfarande hemma i hallen och letar febrilt efter min andra sko. Var fasen tog tiden vägen??

17:45
Hanna och jag tog bussen hem till Dena och komponerade en fin dikt som går till födelsedagspresenten vi nyss har köpt: choklad och en ölburk. Det tog oss hela bussresan att komma fram till detta:

Nu tar barndomens glada dagar slut
Ur garderoben kommer du som vuxen ut!
Detta kan innebära tider av kris
Vi vill därför undvika att du blir en gris!
Så här får du något att hålla kär
Med en förmaning: Dena, glöm inte, vem du är!
Som en kickstart från tider av kladd och söl
Så får du nu din första, lagliga, öl!

Whoh, jag blev alldeles slut, det är jobbigt att vara en stor poet åt sina vänner. Det smärtar mig dock att en mening inte är grammatiskt korrekt...

19:30
Vi åt en persisk middag fantástico. Denas pappa var väldigt omtänksam och lät mig och Hanna få allt krispigt ris!!! Det var hur gott som helst! Vardagsrummet var packat med människor och det persiska språket snurrade runt mitt huvud. Lärde mig att siffran 5 skrivs mycket konstigt på persiska - nämligen ett upp och nedvänt hjärta. Vad betyder det? Att när man är fem år står man ofta på huvudet och därför älskar sina nära och kära upp och ned? Eller att om man älskar fem personer samtidigt är man konstig, och detta symboliseras med ett felvänt hjärta? Äh, håll tyst hjärna!

20:00
Dags för dans!!! Denas mutti och vati ger en show över hur persisk dans ska dansas. De försöker få med sig Dena, men hon tvärvägrar. Hennes pappa förklarar för mig och Hanna hur detta ska gå till:
"I Iran bjuder man inte upp varandra. Man drar bara med sig en person ut på dansgolvet."
Sen grabbar han tag i Denas armar och tvingar upp henne på fötterna för att dansa. Hon står handfallen i tio sekunder, rör sedan lätt på armarna i ett knappt märkbart dans-move i fem sekunder och vänder sedan tillbaka till sin plats.

En halvtimme senare:
Det persiska släktet dansar och jag och Hanna hänger med så gott vi kan. Dena dansar som en persisk gudinna fast hon påstår att hon inte kan.
"Det persiska släktet är det enda släktet som kan bete sig som om de är fulla fast de inte har druckit en droppe," informerar Dena oss.
Sekunden därefter kommer hennes släkting indansande med en lampskärm på huvudet.

23:00
Enligt den persiska tideräkningen är detta den ultimata tidpunkten att börja öppna födelsedagspresenter. Dena får paket, kramar diverse människor, öppnar paket och slänger ur sig Merci till höger och vänster. Sen skall hon fotas med olika människor och jag, Hanna och Dena drar en Charlie's änglar-pose.

23:45
Alla människor skakar hand med alla andra innan de går hem. Jag och Hanna säger Hodafes (tja, hur man nu stavar det) till alla och vi ser ut som två glada gladingar som just lärt sig prata.

00:30
Kommer hem och stupar i säng. Awesome kväll!!

Annas awesome Stockholmsresa á la Georgia Nicolson-berättarstil:

Torsdag:
Landade i Tunnelbaneland (läs: Stockholm), sehr mucho fun! Jag och min allra bästaste kompis Anna lyckades hitta hotellet utan missöden. Enligt beskrivningen skulle det vara ”gayvänligt”, men vi började undra vad som egentligen menades med det... Killen i receptionen log ett övertrevligt-och-förstående leende när vi fick rumsnyckeln (vi hade ett dubbelrum med en dubbelsäng) och det stod ett tidningsställ direkt innanför dörren till hotellet fylld med QX, en gaytidning. Hm... vi visste inte riktigt hur vi skulle tolka det hela...

Konsert:
Efter att ha köat i snålblåst mellan en ensam kille med rosa tröja och två tjejer med en hemsk Lidingö-dialekt (de drog ut iiiiiiiina på ett förfärligt sätt) började konserten och den var hur bra som helst. Bättre än Miyavi.
Faktiskt.
I slutet ”regnade” det konfetti från taket. Jag har alltid undrat hur det är att stå i ett konfettiregn, och det visade sig vara ganska roligt. Om man tittade upp i taket kändes det som om guld ramlade ner från himlen och det enda ordet som sprang in i mitt huvud var: Halleluja.
Kan konfettiregn ge en religiös upplevelse?? 

Fredag:
Vi åkte till Gamla Stan och shoppade böcker. Jag köpte tre, Anna köpte... tretton tror jag att det landade på. På kvällen satt jag säkert en halvtimme och bara tittade ut ur hotellfönstret. Det var ett sånt där stort som man kan sitta i jag blev helt fast av att stirra ner på gatan. Jag tror jag observerade säkert sex bilar som fickparkerade, så nu är jag expert på att fickparkera.
I alla fall i teorin.
Dessutom kom jag på det perfekta slutet till Supernatural. Gud vad jag kommer sakna det fönstret, det var världens bästa tänkarplats.

Lördag:
Träffade Evelina, min allra bästaste kompis som bor i Stockholm. Vi hade inte träffats på över ett år så det var jättekul! Vi åt en massa glass och gick runt på stan. Jag gick omkring och var överlycklig mest hela tiden över att a) träffa henne och b) vara i Tunnelbaneland och åka tunnelbana som en tokig... öh... tunnelbaneåkare.

Söndag:
Efter att ha shoppat kläder var det dags att åka hem till Umeå igen. Suck. Inget mer tunnelbaneåkande, inget fönster att sitta i, ingen konsert att gå på... Jag kom hem med snygga kläder, roliga böcker, bra minnen – men ganska mycket fattigare. Men, lev och låt gå säger jag, om jag inte hade åkt till Tunnelbaneland skulle jag aldrig ha fått veta vilken bakterie som kryper in i näsan på människor och kan växa så den blir flera decimeter lång. Det står i min nyinköpta bok ”Disgusting things”. Den är väldigt informerande.
Om allt möjligt.
Äckligt.

Visst är den fiiiin?:D Jag har spelat oavbrutet sen i torsdags när jag och pappa for till musikanten och köpte den. Kan än så länge bara sju ackord men det räcker till typ tio låtar som jag kan komma på i alla fall. Hittade ett enmannaband som hette "Me and my uke". Hm... ^^

ALEX ÄR DÖD!!!!!!!!!!
Eller?? Det kan han väl inte vara? Dena säg att han inte är det!!!!!!

Jag har blivit kriminell igen. Men det är så värt det.
Har lyssnat på Glee-soundtracket på repeat och haft cravings för att se nästa avsnitt hela dagen (vilket säger ganska mycket med tanke på att jag vaknade klockan ett imorse/idag, sedan somnade om kl halv tre och sov till tio på kvällen). Till slut kunde jag inte hålla mig och laddade ner femte avsnittet. Det är bara för bra!!! Me love!!!! Första avsnittet tyckte jag var sådär (nja... vad är det här för skit egentligen?), andra avsnittet var bättre (ok, det tar sig...), tredje riktigt roligt (haha! Dena, kan vi inte se ett avsnitt till? Please?) och efter fjärde var jag helt såld (*dreglar* jag MÅSTE se mer Glee... abstinens... meraaa... Hej jag heter Anna Wiklund och jag är Glee-beroende). Det är så awesomeish roligt!!!! Det är:
1. Helt puckat
    En lärare "putsar" varenda vindruva innan hon stoppar det i munnen, en annan lärare slutade och började langa knark istället. En kvinna låtsas vara gravid och en elev är gravid med sin pojkväns bästa kompis fast alla de tre sistnämda är medlemmar i skolans Celibacy Club.
2. Stereotypiskt
    Alla cheerleaders är elaka och går ständigt omkring i sina dräkter och the gay kid är så fruktansvärt stereotypiskt gay så det inte är sant.
3. Asroligt!!!!
   Plötsligt dansar hela fotbollslaget till Single Ladies på fotbollsplanen iförda alla skydd vilket gör deras axlar enorma... hahaha!!

Jacob: Show me your bra.
Rachel: You mean the one I'm wearing?
Jacob: If you want a good review, show me your over-the-shoulder-bolder-holder.
Rachel: No way!
Jacob: Do the right thing. All the great actresses take their clothes off.
Sandy: Well I have no problem with nudity. Let me tell you about my plan production of Equus. Have you ever hung out at a stable?

En aning förkortat, but you get the picture... hilarious! Aja, klockan är snart halv tre, jag borde nog gå och lägga mig. Har varit borta i hjärnan hela dagen, så yr så att jag knappt har kunnat stå och förmodligen har jag feber. Jag måste ta mig till skolan på måndag, fast vi har ledigt, för jag har glömt matteboken... suck.
Godnatt.

... Just a small town girl, living in a lonely world...
Sluta hjärna, håll tyst, jag ska soova!
... All the single ladies...

Oh show, I love you.

Vi har fått veta våra tyskisar nu. Min tjejtysk är förlovad, hennes politiska åsikt är Deine Oma (din mormor) och jag är ganska säker på att hon har affisher på Bella och Edward i sitt rum. Hm... borde jag vara orolig?

YASSEN ÄR DÖD!!!

Jaha, så har ännu ett år gått. Jag är mycket besviken på mig själv över att jag aldrig lärde mig "Ring, klocka, ring"-dikten utantill. Jaja, det får bli under det här året då! Hur som helst så tror jag att det här kommer att bli ett bra år. Jag har sammanställt en fin liten lista över bra grejer som händer:

1. Det som kommer närmast är något som vi alla har väntat på. Spänningen är olidlig och äntligen kommer vi att veta fortsättningen i denna superdeprimerade, känslobombsladdade serie. Ääääntligen börjar Supernatural om igen!!!!
2. TYSKLAND HERE I COME! I år ska jag åka till... vänta, vad heter Tyskland på Louise Rennison-språket?? Hjälp Dena!!!! Jaja, jag får väl kalla det Spangleferkelland så länge.
3. Hiyya! Twack! Bam! Slash! Tekkenfilmen kommer ut! Hm, jag måste börja lära mig släktträdet igen...
4. I sommar ska jag åka till Blekinges djungler och kämpa mot de dödsfarliga bestarna som härskar där: Fästingar. Jag ska offra mig själv till de blodtörstiga djuren för att åka och hälsa på Anna (inte mig själv, dårå...)
5. Nytt år. Nya möjligheter. Ny själ. Jag ska bli en ny människa.
    Men hur sjutton blir man det???